-”Det var länge sen du fällde några tårar..”
Viskar hon tyst..
Hon vill ha stormande känslor och yviga prat.

-”Och då menar jag inte bara sorgetårar …” fortsätter hon ”- eller ens synliga tårar.. ”

Hon vill prata känslor..
starka, vibrerande,
vulgära känslor..
vackra som otäcka…
känslor med guldkant ,
flammande lidelser,
affekter stämplade med tårar….

Hon hör inte vad han säger, vill inte höra…
Istället säger hon motsägelsefullt..
”-Jag vill att det ska kännas som om hjärtat slits ur bröstet- som om marken rycks bort under dig och istället öppnar sig en avgrund- fylld med isande kallt vatten och sylvassa, sågtandade klippor….och när du ramlar i känns allt förtvivlat, hjärtlöst och skrämmande… ”

Det är som ett vattenfall… när hon väl börjat ..
”- Dina ögon ska svida och plågas som om tårgas fyllde det tomrum som jag lämnat efter mig..
och skriket ska eka mellan dalgångarna i din egen depressionsklyfta..
ångest och misär blir din vardagsmat och sömnlösa nätter knaprar på din sargade själ och väser ur sig demoner och vinglas fyllda till bredden med ångest och desperation…! tomheten äter dig och fruktan naglar sig krampaktigt fast… ” hon måste andas…

”-Den känslan ska infinna sig När kärleken överger dig – och livet blir platt…när den mörka materian tar över din existens…”

Istället …
Tystnad… tom, ful tystnad….
som skriker mellan väggarna …

vrålar mellan hustaken

Ekar i evigheternas evigheter..

Hon kysser honom stilla..
Under tiden tårar saknas…

Adjö min vän
Adjö